Reflection Letters

Reflektionsbrev

share on facebook

Månadens provokation:

"Vi har så svårt att ta oss ur Egofällan."

Vad är en Egofälla och varför hamnar vi i den?
När vårt liv styrs av rädslor som hindrar oss att se längre än till oss själva är det lätt att hamna i Egofällan. Rädslor har alla människor och är en del av livet, det kan t.ex. vara att inte få tillhöra, att bli lämnad, att dö, att inte få tillfälle att hänga med på nästa stora grej och så vidare.

Livet kan vara underbart och samtidigt kan det också vara väldigt utmanande, allt ifrån individuella utmaningar till gemensamma utmaningar i vår omvärld. Naturkatastroferna i Burma och i Kina är två exempel på gemensamma utmaningar för oss alla.

Livet är en kamp mellan kärlek och rädsla. Vi utsätts för utmaningar varje dag, det kan t.ex. vara en trafikfarlig bilförare i filen bredvid på vår väg till arbete, en påfrestande kollega, en utmanande livspartner eller ett  regeringsbeslut som vi inte tror på. I dessa och liknande situationer är det lätt att förlora tilliten till andra eller tron på framtiden. Vi förlorar hoppet och känslan av tillhörighet och vi fokuserar på oss själva som ett resultat av våra rädslor.

Vi har hamnat i egofällan när vi låter våra liv styras uteslutande av våra rädslor. Att hamna i egofällan är att ha förlorat tron på tillvaron och våra medmänniskor. Det är mänskligt att hamna i Egofällan, men vi behöver lära oss på vilket sätt vi kan ta oss ur den för att kunna leva ett gott liv tillsammans med våra medmänniskor och våra nära och kära.

Hur kommer det sig att vissa klarar att ta sig ur Egofällan och andra misslyckas?
Mitt senaste reflektionsbrev handlade om att inkludera och att exkludera. När vi är i vår Egofälla har vi valt att exkludera, både medvetet och omedvetet. När vi inte litar på andra exkluderar vi dem och när vi känner tillit inkluderar vi dem. Självklart finns det situationer som kräver att vi exkluderar andra för att de är farliga för oss, men vi kan också exkludera på felaktiga grunder. Vi kan exkludera och isolera oss som ett resultat av våra inbillade rädslor. Detta är ju mänskligt och samtidigt behöver vi lära oss att inse när rädslorna är verkliga och när de inte är det. Vilka rädslor är verkliga och vilka är inbillade? Hur mycket litar vi på oss själva? Hur mycket av mitt beteende är ett resultat av min egen Egofälla och hur mycket är resultat av verklig rädsla i min omvärld?

Att komma ur Egofällan handlar om tillit och misstro eller kärlek och rädsla. Först behöver jag känna tillit till mig själv för att kunna känna tillit till andra. Att känna tillit till mig själv handlar om hur jag sätter gränser och därigenom skyddar mig själv. För vissa som lärt sig detta som unga kommer detta naturligt och för andra kan det vara mycket svårt. Naturligtvis är inget antingen svart eller vitt, vi befinner oss någonstans på skalan från att stå upp för oss själva till att ge efter helt och hållet. Med det perspektivet är livet inte rättvist, men det är vår verklighet. Det positiva är att vi kan utveckla oss och därigenom finna en bättre balans mellan att stå upp för oss själva och samtidigt respektera andra människor och deras situation, både individuella och de gemensamma. De av oss som lyckas att ta sig ur Egofällorna har inga problem med att använda ord som tillhörighet, vilja, kärlek, empati, nyfikenhet, lekfullhet, spontanitet och humor. För de av oss som inte kan bryta mönstret kommer dessa ord att framstå som naiva eller för flummiga.

Låt oss utveckla vår förmåga att se mer av det fina hos våra medmänniskor samtidigt som vi står upp för oss själva. Vilken resa detta kan bli!