Reflection Letters

Reflektionsbrev

share on facebook

Månadens provokation:

 

Vi exkluderar när vi är i rädslans värld

Att möta utmaningar
Vårt privata och professionella liv kan liknas vid en berg- och dalbana. Vi behöver förstå att detta är en del av livet. Vi strävar efter att ha ett gott liv i alla aspekter – jämt, samtidigt som vi är medvetna om att det inte är en realitet för någon av oss. Vi behöver ha tydliga mål för att bli bättre och bättre på att möta utmaningar på ett livsbejakande och verksamhetsbefrämjande sätt. Hur många av oss har sådana mål i våra privata och professionella planer?

Rädslor leder till stelnade beteendemönster
När livet är gott njuter vi av det. När vi utmanas reagerar vi enligt våra inlärda beteendemönster. “Det är inte mitt fel.” “Det beror på henne/honom eller på samhället.” Vi reagerar med frustration, depression, tystnad, passivitet eller med att arbeta ännu hårdare.

Vi inser kanske att vårt beteendemönster inte är bra för oss på lång sikt, men vi vet inte på vilket annat sätt vi skulle kunna agera. Vi hamnar i vår egen Egofälla. Våra rädslor kan komma att styra våra liv totalt. “Bara  om/när… blir jag lycklig.” När vi skjuter upp vår lycka tills vi når våra mål kommer vi aldrig att bli lyckliga. Vi kommer ständigt att skapa nya kompensationsambitioner och detta kommer att fortgå så länge vi lever.

Hur kan vi bryta våra mönster?
Nyckeln är att ”ge upp”. Ge upp våra kompensationsambitioner och våga möta våra rädslor. Vårt liv kommer annars alltid att vara en kamp om det bara handlar om kompensationsambitioner och att bekämpa rädslor. Vissa av oss lever i en värld av rädslor baserade på hot som är verkliga och vissa av oss skapar hot i tanken. När vi lever med rädslor baserade på verkliga hot behöver vi skydda oss, när vi lever med rädslor baserade på inbillade hot behöver vi tänka om. Hur vet jag i vilken värld jag lever i - den med verkliga rädslor eller den med inbillade rädslor? De flesta av oss är inte medvetna om skillnaden. Rädslan för en hotfull make kan vara verklig för en kvinna. Rädslan för att inte vara uppskattad för den jag är, är många gånger inte verkliga. Mina nära och kära kanske skulle älska mig mer om jag ”gav upp” och visade vem jag verkligen är och mötte dem där de befinner sig. Rädslor är personliga och verkliga. Det behöver vi alla respektera. Motsatsen till rädsla är kärlek. Vad är då kärlek? Kärlek är ovillkorlig acceptans av någon för den hon är och inte baserat på hennes prestationer. Att bryta mönster handlar om att lämna rädslans värld och träda in i kärlekens värld. Hur kan vi göra det när vi är i rädslans värld och fulla av kompensationsambitioner?


Att vara här och nu

Vi lever ca. 80 år på denna jord och vi ska göra det bästa av den tiden och bidra på ett bra sätt till kommande generationer. Det kan vi göra genom att vara kärleksfulla och bry oss. Vi kommer att vara kontraproduktiva när vi lever i rädslans värld. Det handlar om att ge upp. Att ge upp för våra rädslor och bejaka vår kärleksfulla sida. Vad betyder det? Det handlar om förtroende. Vilka kan jag lita på? Kan jag lita på mig själv? Hur mycket litar vi på varandra? I vilken utsträckning lever jag ett bidragande liv och i vilken utsträckning är livet en tävlan? Alla kan vi besvara dessa frågor. Hur är vi programmerade? Vi är programmerade att inordna oss i grupperingar och då är det lätt att glömma ”oss alla”. Darwins teorier lever än idag – den starke överlever. Det är dags för ett paradigmskifte. Vi är alla Ett och vi kommer tillsammans att skapa ett samhälle med plats för alla. Då behöver vi spendera mer tid tillsammans och vara här och nu.

Några frågor för oss att besvara:
1) I vilken utsträckning lever jag mitt liv såsom jag vill leva det?
2) Vilka hinder finns för att jag ska kunna leva mitt liv så som jag vill?
3) När det finns hinder: Vad kan jag göra för att bryta mönstret?


Det bästa vi kan göra är att inkludera istället för att exkludera. Det gäller såväl stora som små frågor som vi diskuterar med kollegor och vänner. Utmanande? Absolut.