Reflection Letters

Reflektionsbrev

share on facebook

Månadens provokation:


"Mina ambitioner är min största fiende!"


Positiv och negativ narcissism
Författarinnan Alice Miller talar om positiv och negativ narcissism. Skillnaden handlar om hur väl vi trivs med oss själva och vad vi vill bidra med i vår värld. Om vi är i kontakt med vårt eget självförverkligande och bidrar till våra kunder och medmänniskor för att vi vill alla väl, är det väl bra att vi syns och får uppmärksamhet för det vi gör. Så tolkar jag den positiva narcissismen.

Samtidigt kan vi så lätt hamna i en situation där vi gör allt för att enbart tillfredställa våra egna behov, som att höja vår lön, att synas till vilket pris som helst eller att stärka vår makt och kontroll. Då har vi hamnat i en negativ narcissism. Vi gör allt för oss själva, men bryr oss egentligen inte om andra, samtidigt som vi är beroende av dem.

Detta fungerar inte på sikt. Då kommer det att uppstå en obalans eftersom vi inte ger lika mycket till vår värld som vi tar. Lika lite kommer vi att fungera om vi sätter andras behov främst och ger upp våra egna. Det vill säga att vi ger mer än vi får. Det senare drabbar många människor i dagens organisationer när resurserna dras ned samtidigt som man ska utföra minst lika mycket som tidigare. Denna obalans leder för många till långtidssjukskrivning och förtidspension på alla nivåer i våra organisationer idag.

Denna kamp mellan våra individuella egon och det som för oss är gemensamt verkar vara en del av själva livet och ju mer medvetna vi blir desto mer kommer vi att förstå att givandet och tagandet behöver vara i balans över tiden. På kort sikt kan vi acceptera och till och med uppskatta obalanser, men på lång sikt kommer vi att få “betala tillbaka” till oss själva eller till andra människor. Vi behöver förstå och acceptera att obalanserna är en naturlig ingrediens i våra liv. Det är inget omänskligt att hamna i obalans. Det är snarare naturligt. Samtidigt behöver vi lära oss av dessa obalanser och medvetet ta steg för att kunna leva och verka för en såväl yttre som inre balans. Annars är risken stor att vi medvetet eller omedvetet överför obalanserna på nästa generation, samtidigt som vi idag inte lever vårt liv eller bedriver vår verksamhet på ett så bra sätt som vi skulle kunna.

Just nu pågår en utjämning av obalanserna mellan den gamla “rika” industrialiserade världen och den tidigare industriellt underutvecklade världen. Fattiga människor kommer att få det bättre rent ekonomiskt på bekostnad av de rika, samtidigt som huggsexan pågår i den gamla världen och segregationen ökar. Hur förhåller vi oss till detta? Vi som läser detta reflektionsbrev tillhör sannolikt den “rika” världen. Hur ser vi på scenariot att fattiga människor får det bättre? Hur aktiva är vi i stöttandet av en sådan utveckling? Hur försöker vi hindra en sådan utveckling? Vad är vi villiga att ge upp? Bryr vi oss över huvudtaget?

Om vi verkligen bryr oss behöver vi reflektera över vad som pågår i vår värld och hur vi ska agera för att känna oss stolta över vårt bidrag under vår stund på jorden. Det är svårt att som enskild individ påverka hela världen, men vi kan alla ta ställning och positivt verka för såväl oss själva som vår närmaste omgivning, vilket kan vara allt från familjen, arbetskamraterna, kunderna, patienterna till eleverna och studenterna. Vi kan välja att sprida positiva cirklar kring oss och se till att vi över tiden ger och tar i balans. Detta betyder också att vi behöver förstå samspelet som råder mellan Mening, Glädje och Ekonomisk Framgång.

Ambitioner som leder till att vi tar och ger i balans är bra ambitioner. Ambitioner som leder till obalans är negativa och kan komma att bli vår egen och vår verksamhets största fiende. Åtminstone på lite längre sikt. Vi behöver tänka och agera på såväl lång som kort sikt. När vi inte gör det utan bara tänker kortsiktigt kan vi komma att maximera det ekonomiska resultatet, missbruka vår makt, negligera miljön, utnyttja medarbetare så att de till sist inte orkar och blir sjuka, öka vår konsumtion utan att tänka längre än näsan räcker, eller inte ge våra barn och våra föräldrar den tid och det stöd de förtjänar. Ja, vi hamnar helt enkelt i vår egen Egofälla och där är det inte roligt för någon att vara på sikt. Kanske en kort stund.

Vi kan alla bidra på vårt unika sätt till att göra våra egna och andras liv, och de verksamheter där vi är verksamma, lite lättare att leva och vara i genom att våga stå upp för det vi tror är bra för oss själva och andra på såväl lång som kort sikt. För att klara av detta underlättar det nog om vi trivs med oss själva och är i kontakt med vårt eget självförverkligande - det som kallas den positiva narcissismen.