Reflection Letters

Reflektionsbrev

share on facebook

Månadens provokation:

"Ledare har en hel del att lära av schweiziska kossor"

Vad menar jag med det?
Låt mig förklara. Jag tillbringade förra veckan med min yngsta dotter och hennes pojkvän Dani, för att vandra i omgivningarna runt St. Moritz i Schweiz. Sara, Dani och kossorna bor där. Jag, en besökande ledarskapsexpert.

Kossor så långt ögat når
Ja, de är överallt i Alperna och på denna höjd ligger snön fortfarande kvar, trots att det är i augusti. Vad kan vi då lära av kossorna i Schweiz när det kommer till vår roll som ledare?

Kossor är så väldigt mycket här och nu
De är fokuserade på vad de gör och det är svårt att distrahera dem. Testa själv nästa gång du ser några: ropa ”mu” och se deras reaktion. Några av dem kan bli aggressiva och då kommer ägaren att ”trimma hornen” så att de inte kan skada oss. Om du träffar på en ko med avtagna horn så vet du att det är de mest aggressiva.

Varför skälla?
Alla kossor i Alperna har en stor skälla runt halsen. Undrar om du vet varför. Jag visste inte, men nu vet jag. Skällan ska hålla kossan vaken så att de fortsätter att äta. Genom att äta hela tiden kommer kossorna att växa snabbare och producera mera mjölk. Skällan gör kossorna mer produktiva och lönsamma.

Så, vad kan vi som ledare lära av schweiziska kossor och min resa till Schweiz?
1. Umgås med dina barn och vänner och ha kul.
2. Motionera så att du har ork att vandra ända upp till där kossorna spenderar sommaren.
3. Lär av dem hur man fokuserar på de viktigaste sakerna och hur man kan behålla sitt fokus.
Låt inte omgivningen störa dig för mycket när du väl har funnit ditt fokus.
4. Finn ut vad som stimulerar tillväxt i din situation. Vad har du för ”skälla”?
5. Undvik att bli alltför allvarlig. Vi får inte glömma vår humor och hur vi kan ha roligt. Kossor är kul!
6. Reflektera över vad som händer inom dig när du läser detta reflektionsbrev.

PS. Det sägs att kossorna går upp i backarna bara för att kunna sätta sig på rumpan och invänta rätt ögonblick, då ingen ser, och glida nerför backarna. Detta är förstås inte sant. Det är bara en myt. Eller kanske inte!