Reflection Letters

Reflektionsbrev

share on facebook

Månadens provokation:

"Jag kan inte förverkliga en dröm eller vision om jag inte har någon"

Hur vill jag att det ska vara i vår värld?
Denna fråga kan vi alla ställa oss och reflektera över och kontinuerligt utveckla vår medvetenhet om hur vår värld ser ut idag och varför den ser ut som den gör. Svaret på frågan kommer vi att finna inom oss själva, utifrån vårt sanna jag.

Utifrån-in

Vilken värld vill jag leva i? Hur vill jag att det ska vara i vår värld? Hur kan jag göra vår värld bättre för mig själv, andra och kommande generationer? Det handlar om att ta ställning. Alla kan vi göra något. Det finns många goda exempel på människor som hängivit sig åt att bidra på ett konstruktivt sätt till en dröm eller en Vision för en bättre värld. I vilken utsträckning vill jag vara en av dem? Vi kan vara en av dem i vår familj och bland vänner. Vi kan också vidga vår syn på vår omvärld och inkludera många fler. Svaren på dessa frågor handlar om de möjligheter vi ser och våra innersta önskningar att göra gott i vår värld. Vi ska ju ändå verka ungefär 80 år på vår planet.

Inifrån-ut
Vad får oss att förlora vår nyfikenhet över hur vår värld ser ut idag och hur vi relaterar det till vårt sanna jag? Rädsla, förstås. Rädsla för att inte ha tillräckligt med mat för dagen, rädsla för att bli sjuk, rädsla sprungen ur skuld, rädsla över att inte bli sedd, rädsla över att inte få tillhöra, rädsla över att inte vara framgångsrik och kanske också rädslan över rädslan som infinner sig när vi ser världen som den faktiskt ser ut. När vi utvecklar en dröm eller vision baserad på rädslor och kompensationsambitioner kommer vi att få ett Inifrån-ut perspektiv med oss själva i fokus. Då kommer vi att hamna i tankar såsom “Bara om… kommer jag att bli lycklig/att få tillhöra/existera”, som den kände psykologen Alfred Adler uttryckte det. Vissa ser livet som en kamp eller en tävling och de vill till varje pris vinna/överleva. De kommer att agera på samma sätt när de ingår i en organisation. Deras liv kommer att vara genomsyrade av uppfattningen att livet handlar om tävlan. Detta kommer också att genomsyra deras drömmar och deras visioner.

Anta att vi inte behöver tävla
Det är ett paradigmskifte, såklart. Det finns idag tillräckligt med resurser för att vi alla ska kunna leva ett gott liv och ge det bästa till våra barn och kommande generationer. Det finns så mycket kunskap och så många kreativa människor i vår värld idag, att vi skulle kunna ta initiativ som är till allas vår fördel i det långa loppet. Vi skulle kunna bygga ett hållbart samhälle tillsammans. Så lätt att säga och så svårt att genomföra. Varför är det så? Vi delar inte samma värderingar. Gemensamma värderingar, som att vi alla är Ett och att vi alla är beroende av varandra och att all förändring börjar med mig själv. Om vi verkligen delade dessa värderingar skulle vi tänka och agera på ett helt annat sätt.

Varför kan vi inte dela samma gemensamma värderingar?

Religionen har i alla år försökt att utveckla gemensamma värderingar. Ingen av dessa har resulterat i synsättet att vi alla är Ett och att vi alla är beroende av varandra och att all förändring börjar med mig själv. Det har istället handlat om kampen om vem som äger sanningen. För att nå nästa nivå behöver vi inse att livet inte bara handlar om tävlan och maktkamp. Det handlar om att utveckla ett kreativt samarbete mellan oss alla. Om tävlan och krig skulle vara lösningen på mänsklighetens välgång, skulle vi vid det här laget ha fred på jorden.

Kärlek och rädsla
Den dagliga kampen mellan kärlek och rädsla är ständigt närvarande och verklig. Det behöver vi förstå och acceptera. Vårt liv är en ständig balansakt mellan vår kärleksfulla sida och våra rädslor. Det är mänskligt – mycket mänskligt. “Jag älskar dig” – “Jag är rädd att förlora dig”. Pendlingen mellan dessa olika känslostämningar sker inom loppet av några sekunder. Hur kan vi leva med denna osäkerhet? Många kan inte det och utvecklar kompensationsambitioner, dvs. “Bara om… kommer jag att bli lycklig/få tillhöra/existera”.

Lösningen är att acceptera istället för att kämpa emot. Vi behöver acceptera att vi i det långa loppet är Ett och att vi alla är beroende av varandra och att all förändring börjar med mig själv. Låt oss släppa taget om våra gamla sanningar.

Låt oss göra det i en takt som vi känner oss komfortabla med. I det långa loppet kommer vi alla att acceptera våra gemensamma värderingar: Vi är alla Ett och vi är alla beroende av varandra och all förändring börjar med mig själv.

Det finns så många modiga människor som redan har visat oss vägen. Vi bör respektera dem och följa i deras fotspår. Inte för det de sagt eller gjort, utan för att vi har lyssnat till vårt hjärta och till oss själva.

Min dröm eller vision
Hur vill jag att det ska vara i vår värld? Vi behöver ta ställning personligen. Vilken är din dröm eller vision?