Reflection Letters

Reflektionsbrev

share on facebook

Månadens provokation:


"Jag har fullt upp med mig själv och bryr mig inte om andra, ja kanske mina närmaste då"


M: “Livet är tufft och jag vill ha så mycket. Jag vill lyckas och ses av min omvärld. Om detta kräver att jag ska tänka utifrån och in så gör jag det för att lyckas. Jag vill bli sedd och uppleva mig som lyckad. Jag anser att detta är en positiv drivkraft som utvecklar vår värld. Jag tar gärna till mig alla nya trender för att lyckas, men de berör mig inte på djupet.”

C: “Ja, men vi lever ju alla tillsammans på vår jord och vi behöver väl ge och ta tillsammans så att vi alla mår så bra som möjligt såväl idag som i morgon? Vi behöver väl tänka på vad våra tankar och beslut leder till för mig själv och alla andra på lång och kort sikt?”

M: “Ja, det låter vackert och om det hjälper mig att synas så är jag intelligent nog att ta till mig det. Verkligheten är till och med sådan att om jag inte gör det kommer jag inte att tillhöra och bli sedd.”

C: “Så du gör allt för att bli sedd och att få tillhöra oavsett vad det betyder för oss alla på sikt?”

M: “Nej, jag vill naturligtvis verka för en bra värld att leva i.”

C: “För vilka då?”

M: “För alla oss som delar våra demokratiska värderingar och som bidrar själva till sin försörjning och utveckling.”

C: “Vad händer då med dem som inte har den förmågan eller som inte haft våra möjligheter till utbildning och välavlönade jobb?”

M: “Vi kan väl ge dem bidrag så att de kan göra något åt sin situation.”

C: “Hur vill du själv bidra?”

M: “Genom att göra ett bra jobb och ta hand om min familj.”

C: “Vad är ett bra jobb?”

M: “Jag ser till att vi klarar vår budget och möter aktieägarnas förväntningar på byggande av värde.”

C: “Hur vill du då belönas?”

M: “Jag har ett bonusprogram som gör att jag kan tjäna så mycket pengar att jag kan göra det jag vill och känna trygghet för mig själv och min familj. Jag har också ett pensionsprogram som gör att jag känner trygghet inför framtiden. Det känns verkligen bra.”

C: “Jag förstår dig och samtidigt undrar jag över om vi ska bry oss om de 30.000 barn som dör av brist på mat och rent vatten varje dag och de som drabbas av oväder som vissa tror beror på hur vi hanterar moder jord. Vem ska bry sig om detta?”

M: “Det finns så många organisationer i världen som spenderar så mycket pengar på dessa frågor och de får ta hand om dessa problem. Jag tar ansvar för mig och det jag har ansvar för.”

C: “Men vad händer om de som har detta globala ansvar tänker som du. Jag vill bli sedd och klara min budget? Vem ska då känna det verkliga ansvaret för att vi alla är så beroende av varandra och att vi kommer att lämna över jorden till nästa generation?”

M: “Du krånglar bara till det. Jag gör mitt och alla andra måste göra sitt.”

C: “Jag menar bara att det vi tänker och det vi gör påverkar oss alla och borde vi inte tänka på det när vi fattar våra beslut?”

M: “Mina kunder är nöjda med det vi gör och min familj trivs i skärgården och i fjällen. Vi har mycket tid tillsammans.”

C: “Jag märker att vi fjärmar oss från frågan om för vilka vi har ett ansvar.”

M: “Jag har fullt upp med mig själv och bryr mig inte om andra, ja kanske mina närmaste då.”

C: “Jag märker att det blir rundgång i vår dialog. Jag upplever att du säger att du har ansvar för dina närmaste och att du tar det. Samtidigt är ju världen inte så stor. Allt vi gör påverkar ju oss alla och vår jord. Vi borde väl alla tänka på helheten och hur vi kan lämna över en lika god eller bättre värld till kommande generationer?”

M: “Ja, visst, men tiden räcker inte till att tänka så.”

C: “Du säger att du tänker på dig själv och dina närmaste. Vad kommer du och dina närmaste att tänka när folk tar för sig genom kriminalitet eller annan aggressivitet? Vad kommer du och de dina att säga när fattigare människor producerar vad du gör billigare? Vad kommer du och dina närmaste att tänka när naturen reagerar?”

M: “Nu flummar du ut ordentligt.”

C: “Ja, kanske. Samtidigt tror jag inte att vi kan bygga ett uthålligt samhälle utan att tänka större. Vi behöver tänka på att vi alla är beroende av en fungerande jord med sitt utbyte med omvärlden och att vi människor behöver leva i harmoni med vår jord och med våra medmänniskor och andra levande varelser. Vi är alla en del av en helhet.”

M: “Gud vad jobbigt!”