Reflection Letters

Reflektionsbrev

share on facebook

Månadens provokation:

"Det ständiga behovet av att stå i främsta ledet"

Min barndomsvän Peder Lind älskade Povel Ramel. På 1950-talet fann han dock jazzen och köpte då bara jazz-skivor. Alla sina gamla stenkakor med Povel Ramel gav han till mig och min syster. Povel Ramel kommer jag att ha med mig resten av mitt liv och jag älskar hans musik. Musiken blev en viktig del i mitt liv och jag har fortfarande kvar ett par av de gamla skivor Peder gav mig.

Några år senare kom LPn och singlarna och jag började köpa dem. Efter ett tag hade jag en stor samling av modern musik och Povel Ramel ersattes av the Animals, Beatles, Rolling Stones, Alman Brothers, Chicago, Blood, Sweat and Tears och många andra.

Jag flyttade till Uppsala för att studera vid universitet och då introducerade Akai den supermoderna bandspelaren och jag beslutade mig för att överföra all min musik till Akai-band. Det tog mig ganska lång tid och till min hjälp hade jag mina unga döttrar, vilket ibland resulterade i stort kaos. Men vad är väl viktigare än att se glädjen i sina unga döttrars ögon? Jag minns denna tid som full av energi och kärlek. Till slut var detta stora projekt äntligen slutfört och jag kände mig glad att all musik var överförd till Akai-band, och jag lyssnade på dessa varje dag.

Så kom kassettbandsspelaren och jag kände behovet av att hänga med, och så påbörjades nästa projekt - att överföra all musik från Akai-banden till dessa nya, små kassetter. Detta projekt tog ytterligare ett par år och till sist hade jag all min musik på denna senaste innovation. Jag kände mig mycket stolt över detta och en dag när jag kom hem från jobbet hittade jag min yngsta dotter med alla mina kassetter spridda omkring sig på golvet och hon förklarade att hon höll på att organisera dem. Jag kommer aldrig att glömma hennes stolta och lyckliga leende.

Vid denna tidpunkt gjorde jag en affärsresa till USA med en kollega. Han arbetar inom utrikesdepartementet och hans stora hobby är musik. Han tog mig med till Sam Goody’s i San Francisco för att lyssna till musik på cd. När jag kom hem igen var jag tvungen att köpa en cd-spelare så att jag kunde lyssna på denna digitala musik, och det var helt underbart.

Att “hänga med” var således min ambition. Jag köpte cd-skivor för att ersätta mina gamla kassetter och detta projekt tog en stor del av min tid under flera år. Jag var väldigt stolt över min cd-samling och jag lyssnade på musik varje dag. Jag hade även köpt utrustning med surround-ljud för att få den absolut bästa  lyssnarupplevelsen.

Jag använder musiken mycket i mitt arbete och en dag berättade min yngre kollega, Niclas, för mig att jag inte längre behövde ha med mig några cd-skivor. Jag kunde föra över skivorna till min hårddisk på min dator. Återigen kände jag behovet av att “hänga med”. Jag tillbringade dagar för att överföra alla mina cd-skivor till min dator och jag kände mig så glad att kunna spela all min musik från datorn. Äntligen hade jag den lösning som passade mig. Andra innovationer som Mini-disc och iPod, insåg jag, var inte för mig. Jag kände mig stolt över att ha hoppat över lite musik-spelar-innovationer.

Jag kände mig så stolt och tillfreds över att “hänga med”, ända tills min yngre kollega berättade att jag inte längre behövde ha musiken på min hårddisk. ”Du kan få tillgång till all musik, gamla och nya, via webben. Gå till Spotify!

"Det har varit en fantastisk resa och jag ser fram emot vad framtiden bär med sig. Vi måste vänja oss vid att trender kommer och går. Det kommer alltid att komma nya innovationer som ersätter gamla och vi kommer alltid vilja “hänga med”. Detta reflektionsbrev handlar om musikinnovationer som avlöser varandra. Men det kunde lika gärna ha handlat om banker, gym, yoga, föräldragrupper, skolor, sjukvård, miljömedvetenhet eller något annat område i vårt samhälle. Alla förändringar kommer förhoppningsvis att leda till ett bättre samhälle, samtidigt som det tar en massa energi att “hänga med”. Hur smärtsamma dessa förändringar är, är mycket upp till mig och min inställning. Som jag skrev i min bok Reflektera, från 2003:

“Vår ålder har inte att göra med det år vi är födda, utan snarare med den grad av smärta som vi upplever när vi konfronteras med nya idéer.”